freddo

”Jävla tattare” och ”är du hjärndöd?”. En lärare i Boden smädade en förälder när dennes barn kränkt andra elever. Läraren är dömd och sparkad och nu vill Skolinspektionen se en varning.

Läraren har själv erkänt att kontakten med föräldern passerade gränsen. Förutom att uttrycka nedsättande ord om föräldern så skrev läraren också sms beträffande barnets utseende.

Skrek och var hotfull

Enligt Skolinspektionen har lärarens kontakt med vårdnadshavaren varit störande och upprepade under flera dagar.

”Läraren har ringt och skickat flera textmeddelanden till vårdnadshavaren där läraren skriker och är hotfull, vilket föranlett en polisanmälan”, skriver Skolinspektionen i en anmälan till Lärarnas ansvarsnämnd.

Läraren: Jag saknade stöd

Läraren dömdes i tingsrätten för ofredande med påföljden 60 dagsböter.

Till sitt försvar har läraren bedyrat att avsikten var att få slut på elevens allvarliga kränkningar mot andra elever – och att det för egen del saknats utbildning och stöd i mentorsrollen.

Skolinspektionen anser att Lärarnas ansvarsnämnd bör varna läraren.

#lärare #boden #statens-skolinspektion

cross-posted from: https://feddit.nu/post/4802778

Socialdemokraterna vill via EU stoppa möjligheten att starta falska konton i sociala medier.

– Alla konton ska gå att koppla till en enskild person, säger S-ledaren Magdalena Andersson.

Förslaget syftar till att stänga ner "trollfabriker" i hela EU, enligt S. Alla som startar ett konto ska vara tvungna att identifiera sig.

– Det skulle stoppa möjligheten att enskilda personer kan sitta med en stor mängd fejkade eller anonyma konton för att vilseleda och sprida hat, säger Magdalena Andersson.

Det ska enligt S inte vara ett krav på att använda sitt riktiga namn utåt. Men det ska alltid gå att ta reda på vem som står bakom ett visst konto.

Förslaget presenteras inför valet till Europaparlamentet, men är inget som parlamentet ensamt kan initiera eller fatta beslut om. Tanken är i stället att driva på den nya EU-kommissionen att ta initiativ till ny lagstiftning.

– När vi valt en kommission går det att framföra de krav man ställer från respektive partidelegation och grupp på den lagstiftning som man förväntar sig framåt, säger partiets toppkandidat Heléne Fritzon.

Beslut om att driva förslaget fattades av S partistyrelse redan i april och då mot bakgrund av ryska påverkansoperationer. Först nu, efter avslöjandet om att SD:s kommunikationsavdelning driver anonyma konton, presenteras det.

#sociala-medier #it-säkerhet #eu

Socialdemokraterna vill via EU stoppa möjligheten att starta falska konton i sociala medier.

– Alla konton ska gå att koppla till en enskild person, säger S-ledaren Magdalena Andersson.

Förslaget syftar till att stänga ner "trollfabriker" i hela EU, enligt S. Alla som startar ett konto ska vara tvungna att identifiera sig.

– Det skulle stoppa möjligheten att enskilda personer kan sitta med en stor mängd fejkade eller anonyma konton för att vilseleda och sprida hat, säger Magdalena Andersson.

Det ska enligt S inte vara ett krav på att använda sitt riktiga namn utåt. Men det ska alltid gå att ta reda på vem som står bakom ett visst konto.

Förslaget presenteras inför valet till Europaparlamentet, men är inget som parlamentet ensamt kan initiera eller fatta beslut om. Tanken är i stället att driva på den nya EU-kommissionen att ta initiativ till ny lagstiftning.

– När vi valt en kommission går det att framföra de krav man ställer från respektive partidelegation och grupp på den lagstiftning som man förväntar sig framåt, säger partiets toppkandidat Heléne Fritzon.

Beslut om att driva förslaget fattades av S partistyrelse redan i april och då mot bakgrund av ryska påverkansoperationer. Först nu, efter avslöjandet om att SD:s kommunikationsavdelning driver anonyma konton, presenteras det.

#sociala-medier #it-säkerhet #eu

Ekonomerna Magnus Henrekson och David Sundén har i flera rapporter kritiserat LKAB:s satsning på att tillverka järnsvamp i Hybritprojektet. Nu föreslår de att regeringen börsnoterar det statliga gruvbolaget.

Det är i en insändare i Dagens industri som ekonomerna gör utspelet.

En börsnotering av helstatliga LKAB skulle enligt duon ge marknaden tillfälle att bedöma Hybritprojektet.

”Riskerna är mycket stora”

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, och David Sundén, ekonomie doktor, tror att marknaden skulle göra samma bedömning som de själva redan har gjort.

”I korthet är vår kritik att marknads- och teknikriskerna är mycket stora, möjligheterna till lönsamhet små och att elen blir så dyr att projektet blir olönsamt om det realiseras”, skriver de i insändaren.

”Missar helheten”

LKAB har å sin sida svarat att projektet bygger på affärsmässiga grunder, att det finns en efterfrågan på det fossilfria stålet som blir slutprodukten och att det är större ekonomiska risker att inte göra omställningen.

– De missar ju helheten i det här. För oss att stå stilla och inte göra något finns inte, sade LKAB:s kommunikationsdirektör i Rapport den 8 november 2023.

I klippet utvecklar professor Henrekson kritiken mot Hybritprojketet och förslaget om att börsnotera LKAB.

cross-posted from: https://feddit.nu/post/4512152

Så länge vi bråkar om tighta kläder kommer ingen vilja ha oss.

– Basen här. Kom?

– Hej, det här är Intergalaktiska invasionsflottan 23.

– Hej hej! Allt bra hos er?

– Jo tack. Vi befinner oss på attackavstånd från målet: planeten jorden. Vi ligger gömda bakom dess enda måne och våra intelligenssensorer har skannat av faunan en tid.

– Och hur ser den ut?

– … harkel

– Ursäkta?

– Ja alltså… Lite sådär, faktiskt.

– Vad menar du?

– Jo, det finns intelligent liv där.

– Det visste vi.

– Ja men… Funktionsdugligheten är tveksam.

– Verkligen? Forskarna här hemma på Centauri b har ju 100-procentig matchning på intelligent liv. Sensorerna indikerar det glasklart.

– Jo, så långt stämmer det. Det finns en art som dominerar planeten. Den har förmåga att skapa, lära ut och forska. De bygger vapen och sjukvård, utbildar, lär sig saker och så vidare. Och inom några årtionden har de tekniken som krävs för att ta sig till grannplaneterna. Visst, rätt basic i de flesta solsystem, men det här kan ju vara en ung art. Och det är ju ändå intelligens, även om den är primitiv.

– Men..?

– Men vi avråder starkt från kolonisering. Vi vill avbryta.

– Hela den 23:e Intergalaktiska invasionsflottan ligger i omloppsbana kring målet. Ni har all information ni behöver för att invadera planeten och kan med lätthet förslava den enda "intelligenta" arten som lever där. Det skulle ge vår egen hemplanet en välbehövlig boost av arbetskraft och föda. Korrekt?

– Det är korrekt.

– Men ni avråder invasion.

– Korrekt.

– För att..?

– De är korkade.

– Men de ÄR ju intelligenta! Skanningen pekar på det, och du bekräftade det ju själv nyss!

– Stämmer. De är intelligenta. Men korkade.

– Det här får du förklara.

– Så här är det. De kan bygga förhållandevis avancerade grejer, både för att härska och för sitt eget nöjes skull. Och nöje är något de lägger mycket tid på. Många av dem gillar nåt som kallas "spel". Det är något de gör för att slappna av när de jobbat eller pluggat klart och har ledig tid över. Spel kan handla om allt: krig, slagsmål, tävlingar, sport och att spela olika roller.

– Jag fattar. Tror jag. De gör det alltså för att må bra?

– Ungefär så. De har ett rätt primitivt globalt nätverk som de använder för att spela mot varandra. Och så finns det ställen… "siter" kallas det visst… där de skriver om spelen och sen kvantifierar de tyckandet med en siffra. "Recension" och "betyg" kallas det. Sen snackar andra på dessa siter om spelen och vad folk tycker om dem.

– Ok.

– Vi skannade av ett sånt ställe. De testade ett spel som heter "Stellar Blade". De var nöjda med det och satte en hög siffra på det. Det betyder att spelet är bra, de gillar det, och siffran är en rekommendation åt andra intresserade att köpa det.

– Det låter ju smart. De lär av varandra, tipsar och så vidare. Och de verkar vara väldigt socialt lagda varelser. Eller?

– Absolut. Alla gillade spelet. Sen började de bråka om det.

– Kan du upprepa det där?

– De började bråka.

– [tystnad]

– Hallå?

– Började de bråka?

– Japp.

– Om vad?

– Vi förstår det inte riktigt. Eller ja, vi förstår vad de bråkar om, men vi kan verkligen inte förstå varför. Det är så konstigt, det verkar ha med deras skal... eller "kläder" säger de... Det verkar ha med kläder att göra. Den här arten… de kallar sig förresten "människor"... de attraheras av varandra som ett sätt att främja fortplantningen.

– Som alla kända livsformer.

– Jo. Men de här har väldigt bestämda åsikter om vilka kläder som de får ha på sig. Och de tjafsar om hur de här kläderna påverkar andra människors fortplantningslust.

– Hur kan de veta hur andra påverkas?

– Det kan de inte. Men de säger det.

– Oookej...

– Den där människan i spelet kan klä sig i saker som ser ut som ett skinn med annan färg. Det gillar en del, andra är arga på det.

– På kläderna?

– En del är det. Andra är arga på vad andra går igång på. De bråkar om att kläderna är för att få människorna att vilja fortplanta sig, vilket de tydligen tycker är dumt. Men andra skriker att människan i spelet har för mycket kläder på sig, och att det har ändrats på sistone. Och de är jättearga på det, kallar det "censur".

– Censur? Så det finns lagar där på jorden som förbjuder de här kläderna i spelet, lagar som tvingar spelmakarna att ta bort dem?

– Nej.

– Men då är det ju inte censur.

– Korrekt. Det är väl mer vad vi kallar "självcensur", om det nu vore så att det var fråga om någon större ändring. Vilket det inte är, skillnaden syns bara om man anstränger sig. Och ingen vet varför spelskaparna gjorde ändringen. Men ändå kallar en del det för "censur".

– Jag fattar ingenting.

– Samma här. Vi har studerat den här arten en tid nu och kommit fram till att den är... irrationell. Den skapar konflikter kring saker som ska få den att slappna av och ha kul. Vi bedömer den som gravt opålitlig. Därför är det vår starka rekommendation att avbryta invasionsplanen.

– Fortsätt.

– De beter sig så oförutsägbart att vi inte kan lita på att de kommer arbeta effektivt i våra saltgruvor och på våra fält. Det verkar ju räcka med att någon av dem visar lite hud, och plötsligt upphör arbetet för att alla skriker på varandra, och alla gör sig till talesperson för meningsmotståndarens åsikter. Som om de inte själva kunde säga vad de tycker! Det är jättestor risk att arbetet hela tiden avbryts, att vi tvingas hota dem så att de inte skriker på varandra. Kort sagt: vi kan inte förslava en art som är uppslukad av sin egen hud, det går inte att lita på den. Den är korkad. Trots att den är intelligent.

– Du har rätt, de låter fullständigt irrationella. Åk till Magellanska molnen istället och skanna av fistelmaskarna där. Förhoppningsvis har de bättre självkontroll.

– Vi gör så. Klart slut.

► Fler FZ-krönikor

#krönika #stellar-blade

Så länge vi bråkar om tighta kläder kommer ingen vilja ha oss.

– Basen här. Kom?

– Hej, det här är Intergalaktiska invasionsflottan 23.

– Hej hej! Allt bra hos er?

– Jo tack. Vi befinner oss på attackavstånd från målet: planeten jorden. Vi ligger gömda bakom dess enda måne och våra intelligenssensorer har skannat av faunan en tid.

– Och hur ser den ut?

– … harkel

– Ursäkta?

– Ja alltså… Lite sådär, faktiskt.

– Vad menar du?

– Jo, det finns intelligent liv där.

– Det visste vi.

– Ja men… Funktionsdugligheten är tveksam.

– Verkligen? Forskarna här hemma på Centauri b har ju 100-procentig matchning på intelligent liv. Sensorerna indikerar det glasklart.

– Jo, så långt stämmer det. Det finns en art som dominerar planeten. Den har förmåga att skapa, lära ut och forska. De bygger vapen och sjukvård, utbildar, lär sig saker och så vidare. Och inom några årtionden har de tekniken som krävs för att ta sig till grannplaneterna. Visst, rätt basic i de flesta solsystem, men det här kan ju vara en ung art. Och det är ju ändå intelligens, även om den är primitiv.

– Men..?

– Men vi avråder starkt från kolonisering. Vi vill avbryta.

– Hela den 23:e Intergalaktiska invasionsflottan ligger i omloppsbana kring målet. Ni har all information ni behöver för att invadera planeten och kan med lätthet förslava den enda "intelligenta" arten som lever där. Det skulle ge vår egen hemplanet en välbehövlig boost av arbetskraft och föda. Korrekt?

– Det är korrekt.

– Men ni avråder invasion.

– Korrekt.

– För att..?

– De är korkade.

– Men de ÄR ju intelligenta! Skanningen pekar på det, och du bekräftade det ju själv nyss!

– Stämmer. De är intelligenta. Men korkade.

– Det här får du förklara.

– Så här är det. De kan bygga förhållandevis avancerade grejer, både för att härska och för sitt eget nöjes skull. Och nöje är något de lägger mycket tid på. Många av dem gillar nåt som kallas "spel". Det är något de gör för att slappna av när de jobbat eller pluggat klart och har ledig tid över. Spel kan handla om allt: krig, slagsmål, tävlingar, sport och att spela olika roller.

– Jag fattar. Tror jag. De gör det alltså för att må bra?

– Ungefär så. De har ett rätt primitivt globalt nätverk som de använder för att spela mot varandra. Och så finns det ställen… "siter" kallas det visst… där de skriver om spelen och sen kvantifierar de tyckandet med en siffra. "Recension" och "betyg" kallas det. Sen snackar andra på dessa siter om spelen och vad folk tycker om dem.

– Ok.

– Vi skannade av ett sånt ställe. De testade ett spel som heter "Stellar Blade". De var nöjda med det och satte en hög siffra på det. Det betyder att spelet är bra, de gillar det, och siffran är en rekommendation åt andra intresserade att köpa det.

– Det låter ju smart. De lär av varandra, tipsar och så vidare. Och de verkar vara väldigt socialt lagda varelser. Eller?

– Absolut. Alla gillade spelet. Sen började de bråka om det.

– Kan du upprepa det där?

– De började bråka.

– [tystnad]

– Hallå?

– Började de bråka?

– Japp.

– Om vad?

– Vi förstår det inte riktigt. Eller ja, vi förstår vad de bråkar om, men vi kan verkligen inte förstå varför. Det är så konstigt, det verkar ha med deras skal... eller "kläder" säger de... Det verkar ha med kläder att göra. Den här arten… de kallar sig förresten "människor"... de attraheras av varandra som ett sätt att främja fortplantningen.

– Som alla kända livsformer.

– Jo. Men de här har väldigt bestämda åsikter om vilka kläder som de får ha på sig. Och de tjafsar om hur de här kläderna påverkar andra människors fortplantningslust.

– Hur kan de veta hur andra påverkas?

– Det kan de inte. Men de säger det.

– Oookej...

– Den där människan i spelet kan klä sig i saker som ser ut som ett skinn med annan färg. Det gillar en del, andra är arga på det.

– På kläderna?

– En del är det. Andra är arga på vad andra går igång på. De bråkar om att kläderna är för att få människorna att vilja fortplanta sig, vilket de tydligen tycker är dumt. Men andra skriker att människan i spelet har för mycket kläder på sig, och att det har ändrats på sistone. Och de är jättearga på det, kallar det "censur".

– Censur? Så det finns lagar där på jorden som förbjuder de här kläderna i spelet, lagar som tvingar spelmakarna att ta bort dem?

– Nej.

– Men då är det ju inte censur.

– Korrekt. Det är väl mer vad vi kallar "självcensur", om det nu vore så att det var fråga om någon större ändring. Vilket det inte är, skillnaden syns bara om man anstränger sig. Och ingen vet varför spelskaparna gjorde ändringen. Men ändå kallar en del det för "censur".

– Jag fattar ingenting.

– Samma här. Vi har studerat den här arten en tid nu och kommit fram till att den är... irrationell. Den skapar konflikter kring saker som ska få den att slappna av och ha kul. Vi bedömer den som gravt opålitlig. Därför är det vår starka rekommendation att avbryta invasionsplanen.

– Fortsätt.

– De beter sig så oförutsägbart att vi inte kan lita på att de kommer arbeta effektivt i våra saltgruvor och på våra fält. Det verkar ju räcka med att någon av dem visar lite hud, och plötsligt upphör arbetet för att alla skriker på varandra, och alla gör sig till talesperson för meningsmotståndarens åsikter. Som om de inte själva kunde säga vad de tycker! Det är jättestor risk att arbetet hela tiden avbryts, att vi tvingas hota dem så att de inte skriker på varandra. Kort sagt: vi kan inte förslava en art som är uppslukad av sin egen hud, det går inte att lita på den. Den är korkad. Trots att den är intelligent.

– Du har rätt, de låter fullständigt irrationella. Åk till Magellanska molnen istället och skanna av fistelmaskarna där. Förhoppningsvis har de bättre självkontroll.

– Vi gör så. Klart slut.

► Fler FZ-krönikor

#krönika #stellar-blade

cross-posted from: https://feddit.nu/post/4511733

Man skulle kunna kalla Arne Beurling för Sveriges svar på Alan Turing. Men det vore egentligen mer rättvist att säga tvärtom.

På ett pittoreskt gods i Elfvik, nästan längst ut på fingertoppen av Lidingös östra del, satt sommaren 1940 en stilig ung gentleman med pannan i djupa veck, med vad som liknade ett komplext korsord framför sig. Bara ett tränat öga hade kunnat ana att det inte var något vanligt söndagsnöje han ägnade sig åt – och att villan i sig inte heller var så oskyldig som den såg ut.

Under kriget var Elfviks gård nämligen en av de huvudsakliga anläggningarna för Försvarsstabens kryptoavdelning – och Arne Beurling var en av dess skarpaste hjärnor. En hjärna som nu anförtrotts ansvaret att knäcka det kaos av bokstäver och siffror som utgjorde krypterad kommunikation från en tysk G-skrivare.

FRA:s museum har en G-skrivare bevarad, här med huven avtagen för att insidan ska synas för besökarna. FRA

Att dessa rader och kolumner av kod hamnade i svenska händer beror på att tyskarna, från det ockuperade Norge, skickade sina meddelanden till hemlandet via svenska telegrafkablar. Men att bara avlyssna trafiken gjorde ingen nytta, eftersom den krypterades av G-skrivaren – det svenska smeknamnet på tyskans Geheimschreiber (”hemlig skrivare”). Maskinen, som officiellt hette Siemens & Halske T52, var jämte Enigma en av en handfull kryptografiska lösningar nazisterna förlitade sig på under kriget.

T52 liknade en kolossal skrivmaskin, med ett tangentbord vars varje nedslag krypterades via en serie rotorer dolda av det blänkande svarta chassit.

Knäckte koden – på två veckor

Under två dagar, 25 och 27 maj, avlyssnade svenskarna all tysk trafik som gick till och från Oslo. Sedan lämnades resultatet över till Arne Beurling samt matematikerna Bertil Nyman och Hans Rudberg, som assisterade honom med kodknäckandet.

Att uppdraget tillföll just den 35-årige, minst sagt komplicerade Beurling (som inte direkt var känd för att sprida harmoni omkring sig på sina arbetsplatser) beror på två faktorer. Dels var han redan en framstående professor inom matematik – dels utbildad inom just kryptologi under sin militärtjänstgöring i början av 30-talet.

Mottagningsutrustning för G-skrivartrafik på FRA:s kontor i Stockholm. FRA

Och han gav inte Försvarsstabens kryptoavdelning anledning att ångra beslutet. Tvärtom lyckades han och hans lilla team, enbart med hjälp av papper och penna, knäcka den tyska koden – på två veckor. För att sätta det i perspektiv kan nämnas att det tog Alan Turing ett drygt halvår att knäcka Enigma-maskinen – en talande skillnad, även om processerna såg väldigt olika ut.

Avslöjade Operation Barbarossa

Att dechiffrera den inkommande trafiken förblev visserligen en tidskrävande process, även efter att själva koden knäckts. Det betyder att informationen som kunde utrönas ofta hade hunnit bli inaktuell.

På dokumentet, som kan vara ett från Arne Beurling själv, syns delar av tysk klartext och norska ortsnamn. UPPSALA UNIVERSITET

Men icke desto mindre: ända fram till 1943 (då en uppgraderad G-skrivare satte stopp för avläsningarna) kunde svenska försvaret läsa mängder av avkodade tyska meddelanden, och få nys i förtid om krigshemligheter, som bland annat den annalkande Operation Barbarossa.

Hur bar sig då Beurling åt för att åstadkomma detta genombrott? Den hemligheten tog han med sig i graven. Enligt FRA (som Försvarsstabens kryptoavdelning sedermera bytte namn till) ska han ha sagt att ”en trollkonstnär inte avslöjar sina trick”.

Kanske är det därför Arne Beurling inte på långa vägar blivit ett lika mytomspunnet namn som Alan Turing. Men ingen kan ta ifrån honom de där åren i början av 40-talet då han såg till att det i stället blev nazisternas tur att lägga pannorna i djupa veck.

FAKTA

Mottog riddarordnar – och åkte på alligatorjakt

Namn: Arne Carl-August Beurling

Född: 3 februari 1905, Göteborg.

Död: 20 november 1986, Princeton.

Yrke: Kryptograf, matematiker.

Arne Beurling är i dag mest känd för att han knäckte G-skrivarens chiffer, men det upptog bara två veckor av en fyra decennier lång karriär, fylld av innovationer och äventyr.

Bland hans övriga meriter kan nämnas flertalet riddarordnar och utmärkelser, en gästprofessur vid Harvard, en hedersprofessur vid Princeton (där han bodde kvar med sin familj till sin död), samt hans hyllade avhandling Études sur un problème de majoration.

En avhandling som försenades dels av hans militärtjänstgöring – dels av att han gjorde ett årslångt avbrott i studierna för att åka på alligatorjakt i Panama (!) med sin far, sjökaptenen Konrad Gustaf Verner Beurling.

Man skulle kunna kalla Arne Beurling för Sveriges svar på Alan Turing. Men det vore egentligen mer rättvist att säga tvärtom.

På ett pittoreskt gods i Elfvik, nästan längst ut på fingertoppen av Lidingös östra del, satt sommaren 1940 en stilig ung gentleman med pannan i djupa veck, med vad som liknade ett komplext korsord framför sig. Bara ett tränat öga hade kunnat ana att det inte var något vanligt söndagsnöje han ägnade sig åt – och att villan i sig inte heller var så oskyldig som den såg ut.

Under kriget var Elfviks gård nämligen en av de huvudsakliga anläggningarna för Försvarsstabens kryptoavdelning – och Arne Beurling var en av dess skarpaste hjärnor. En hjärna som nu anförtrotts ansvaret att knäcka det kaos av bokstäver och siffror som utgjorde krypterad kommunikation från en tysk G-skrivare.

FRA:s museum har en G-skrivare bevarad, här med huven avtagen för att insidan ska synas för besökarna. FRA

Att dessa rader och kolumner av kod hamnade i svenska händer beror på att tyskarna, från det ockuperade Norge, skickade sina meddelanden till hemlandet via svenska telegrafkablar. Men att bara avlyssna trafiken gjorde ingen nytta, eftersom den krypterades av G-skrivaren – det svenska smeknamnet på tyskans Geheimschreiber (”hemlig skrivare”). Maskinen, som officiellt hette Siemens & Halske T52, var jämte Enigma en av en handfull kryptografiska lösningar nazisterna förlitade sig på under kriget.

T52 liknade en kolossal skrivmaskin, med ett tangentbord vars varje nedslag krypterades via en serie rotorer dolda av det blänkande svarta chassit.

Knäckte koden – på två veckor

Under två dagar, 25 och 27 maj, avlyssnade svenskarna all tysk trafik som gick till och från Oslo. Sedan lämnades resultatet över till Arne Beurling samt matematikerna Bertil Nyman och Hans Rudberg, som assisterade honom med kodknäckandet.

Att uppdraget tillföll just den 35-årige, minst sagt komplicerade Beurling (som inte direkt var känd för att sprida harmoni omkring sig på sina arbetsplatser) beror på två faktorer. Dels var han redan en framstående professor inom matematik – dels utbildad inom just kryptologi under sin militärtjänstgöring i början av 30-talet.

Mottagningsutrustning för G-skrivartrafik på FRA:s kontor i Stockholm. FRA

Och han gav inte Försvarsstabens kryptoavdelning anledning att ångra beslutet. Tvärtom lyckades han och hans lilla team, enbart med hjälp av papper och penna, knäcka den tyska koden – på två veckor. För att sätta det i perspektiv kan nämnas att det tog Alan Turing ett drygt halvår att knäcka Enigma-maskinen – en talande skillnad, även om processerna såg väldigt olika ut.

Avslöjade Operation Barbarossa

Att dechiffrera den inkommande trafiken förblev visserligen en tidskrävande process, även efter att själva koden knäckts. Det betyder att informationen som kunde utrönas ofta hade hunnit bli inaktuell.

På dokumentet, som kan vara ett från Arne Beurling själv, syns delar av tysk klartext och norska ortsnamn. UPPSALA UNIVERSITET

Men icke desto mindre: ända fram till 1943 (då en uppgraderad G-skrivare satte stopp för avläsningarna) kunde svenska försvaret läsa mängder av avkodade tyska meddelanden, och få nys i förtid om krigshemligheter, som bland annat den annalkande Operation Barbarossa.

Hur bar sig då Beurling åt för att åstadkomma detta genombrott? Den hemligheten tog han med sig i graven. Enligt FRA (som Försvarsstabens kryptoavdelning sedermera bytte namn till) ska han ha sagt att ”en trollkonstnär inte avslöjar sina trick”.

Kanske är det därför Arne Beurling inte på långa vägar blivit ett lika mytomspunnet namn som Alan Turing. Men ingen kan ta ifrån honom de där åren i början av 40-talet då han såg till att det i stället blev nazisternas tur att lägga pannorna i djupa veck.

FAKTA

Mottog riddarordnar – och åkte på alligatorjakt

Namn: Arne Carl-August Beurling

Född: 3 februari 1905, Göteborg.

Död: 20 november 1986, Princeton.

Yrke: Kryptograf, matematiker.

Arne Beurling är i dag mest känd för att han knäckte G-skrivarens chiffer, men det upptog bara två veckor av en fyra decennier lång karriär, fylld av innovationer och äventyr.

Bland hans övriga meriter kan nämnas flertalet riddarordnar och utmärkelser, en gästprofessur vid Harvard, en hedersprofessur vid Princeton (där han bodde kvar med sin familj till sin död), samt hans hyllade avhandling Études sur un problème de majoration.

En avhandling som försenades dels av hans militärtjänstgöring – dels av att han gjorde ett årslångt avbrott i studierna för att åka på alligatorjakt i Panama (!) med sin far, sjökaptenen Konrad Gustaf Verner Beurling.

cross-posted from: https://feddit.nu/post/4481222

2019 inträffade en intern strid på Google där affärssidan besegrade ingenjörssidan, och resultatet är sämre sökresultat.

I det senaste avsnittet av podcasten Better Offline berättar Edward Zitron om vad som har hänt med Googles mest grundläggande funktion, söktjänsten. Genom att läsa interna mejl släppta som del av amerikanska justitiedepartementets stämning mot företaget har han hittat en trolig förklaring till varför Google-sökningar har blivit sämre de senaste åren. Forskare i Tyskland har nyligen visat att det inte bara är en känsla utan ett faktum.

Edward Zitron spårar ursprunget till de försämrade resultaten till en mejlutväxling i början av 2019. Googles reklamchef Jerry Dischler kallade till krismöte eftersom tillväxten för reklamintäkter inte följde målkurvan, och han ville att sökchefen Ben Gomes skulle göra något åt det.

Ben Gomes förhoppning var att förbättringar i söktjänsten skulle medföra tillväxt.

Ben Gomes och kollegan Shashi Thakur skrev tillsammans till Nick Fox, övergripande chef för sök och Google Assistant, och uttryckte sin oro över den plötsliga tillväxthungern. Vad cheferna för reklamsidan ville ha – fler sidvisningar – var inte något sökutvecklarna kunde bidra till med några andra medel än att ”hacka” användarupplevelsen, det vill säga att mixtra med sökresultaten så att användare måste prova fler söktermer för att hitta rätt resultat.

Några veckor senare blåstes krisläget av och de inblandade skickade grattismeddelanden till varandra, men striden var inte över. Prabhakar Raghavan, då chef på reklamsidan, svarade att det grundläggande problemet – svag tillväxt för antalet sökningar – var kvar. Ben Gomes mejlade därefter sina kollegor för att be dem kommentera ett mejl han planerade att skicka till Prabhakar Raghavan. I sitt mejl lade Gomes fram sin kritik mot hur reklamsidan verkade vilja manipulera sökresultaten för att öka trafiken på bekostnad av användarupplevelsen.

Tillväxt före allt

Hans egna förslag var att förbättra söktjänsten för att locka tillbaka användare. Men i maj 2019 släppte Google istället en ändring av sökresultaten som gjorde reklamresultat mindre synliga. Fem månader senare fick Prabhakar Raghavan jobb som chef för utvecklingen av söktjänsten, och Ben Gomes stuvades undan till ett jobb med den pråliga titeln Senior Vice President of Education men utan inflytande på söktjänsten han var med och byggde under 19 år.

Edward Zitron skriver att Prabhakar Raghavans tidigare jobb var som sökchef på Yahoo mellan 2005 och 2012, en period där den tidigare internetjätten krympte från 30 till 13 procent marknadsandel inom sök. I slutändan skyller han de försämrade sökresultaten både på Prabhakar Raghavan och vd:n Sundar Pichai, men också på en företagskultur där tillväxt har blivit ett viktigare mål än något annat.

#google

2019 inträffade en intern strid på Google där affärssidan besegrade ingenjörssidan, och resultatet är sämre sökresultat.

I det senaste avsnittet av podcasten Better Offline berättar Edward Zitron om vad som har hänt med Googles mest grundläggande funktion, söktjänsten. Genom att läsa interna mejl släppta som del av amerikanska justitiedepartementets stämning mot företaget har han hittat en trolig förklaring till varför Google-sökningar har blivit sämre de senaste åren. Forskare i Tyskland har nyligen visat att det inte bara är en känsla utan ett faktum.

Edward Zitron spårar ursprunget till de försämrade resultaten till en mejlutväxling i början av 2019. Googles reklamchef Jerry Dischler kallade till krismöte eftersom tillväxten för reklamintäkter inte följde målkurvan, och han ville att sökchefen Ben Gomes skulle göra något åt det.

Ben Gomes förhoppning var att förbättringar i söktjänsten skulle medföra tillväxt.

Ben Gomes och kollegan Shashi Thakur skrev tillsammans till Nick Fox, övergripande chef för sök och Google Assistant, och uttryckte sin oro över den plötsliga tillväxthungern. Vad cheferna för reklamsidan ville ha – fler sidvisningar – var inte något sökutvecklarna kunde bidra till med några andra medel än att ”hacka” användarupplevelsen, det vill säga att mixtra med sökresultaten så att användare måste prova fler söktermer för att hitta rätt resultat.

Några veckor senare blåstes krisläget av och de inblandade skickade grattismeddelanden till varandra, men striden var inte över. Prabhakar Raghavan, då chef på reklamsidan, svarade att det grundläggande problemet – svag tillväxt för antalet sökningar – var kvar. Ben Gomes mejlade därefter sina kollegor för att be dem kommentera ett mejl han planerade att skicka till Prabhakar Raghavan. I sitt mejl lade Gomes fram sin kritik mot hur reklamsidan verkade vilja manipulera sökresultaten för att öka trafiken på bekostnad av användarupplevelsen.

Tillväxt före allt

Hans egna förslag var att förbättra söktjänsten för att locka tillbaka användare. Men i maj 2019 släppte Google istället en ändring av sökresultaten som gjorde reklamresultat mindre synliga. Fem månader senare fick Prabhakar Raghavan jobb som chef för utvecklingen av söktjänsten, och Ben Gomes stuvades undan till ett jobb med den pråliga titeln Senior Vice President of Education men utan inflytande på söktjänsten han var med och byggde under 19 år.

Edward Zitron skriver att Prabhakar Raghavans tidigare jobb var som sökchef på Yahoo mellan 2005 och 2012, en period där den tidigare internetjätten krympte från 30 till 13 procent marknadsandel inom sök. I slutändan skyller han de försämrade sökresultaten både på Prabhakar Raghavan och vd:n Sundar Pichai, men också på en företagskultur där tillväxt har blivit ett viktigare mål än något annat.

#google