För att ge en metaforisk bild - tänk om du hade som mål att växa din inkomst så mycket som möjligt. Ett val hade till exempel varit att flytta till en annan ort där du har större möjligheter att tjäna pengar, eller kanske studera på universitet.

Tänk dig nu också att du har en regel att du inte får ta några bolån eller studielån för att uppnå det här målet. Du kan säkert få det att fungera ändå, men du är betydligt mycket mer begränsad, och din potential är nog troligen betydligt mycket lägre än om du hade haft flexibiliteten att låna pengar.

Det här är lite den begränsningen vi haft som land - vi har inte kunnat använda mer pengar än vad som kommer in inkomstmässigt på en årsbasis (dvs låna pengar). Det försvårar investeringar i framtida projekt som skulle kunna långsiktigt göra landet rikare. Vi har också svårt att försöka kontra en svår ekonomisk period där landets produktivitet går ner under en period, och där det vore användbart för staten att kunna täcka upp för denna temporära ekonomiska situation (tänk Covid-19).

Med denna sorts policy är vi inte längre bakbundna. Ingen säger att vi ska göra motsvarigheten till att ta sms-lån, dvs belåna oss alldeles för mycket, men strategiska underskott för långsiktig investering är nu ett alternativ.

Instämmer helhjärtat. Jag applåderar att vi rör oss i rätt riktning, men är samtidigt kritisk till den otillräckliga utsträckningen.